Ute ur svenskbubblan

Sverige, Sverige fosterland!
Alltså på Arlanda går man över gränsen från den, svenskbubblan. Terminalen har masktvång men det funkar inte som i resten av världen. Sverige - en del har mask, en del har ingen alls och en del har den nedanför näsan. Helt rätt. Var och en är fri att göra som hen vill.

Archonerna slår till
Vid ombordstigningen stramar det till.
— Über die Nase, bitte!
Sen på flyghöjd ska vi fylla i en blankett för schweitziska hälsoministeriet.

Så fort flygvärdinnan är utom synhåll drar jag ner kanten på munskyddet nedanför näsan så jag kan andas fritt. Känns som när jag gick i plugget för ca 70 år sen.

I skolan var jag extremt bra på att göra mig osynlig för övervakarna. Det gick så långt att min lärare i historia på gymnasiet glömde bort att ge mig betyg en termin för hon hade inte lagt märke till att jag fanns. Blev väldigt nöjd över det. Inte minst för att jag avskydde ämnet historia. Däremot tyckte jag historielärarinnan var en snäll person som hela tiden vädjade till oss att ta till oss det hon delade med sig av. Funkade inte på mig, dock.

Det var först lång senare som jag insåg att avskyn för historia var en naturlig instinkt. Nu slipper jag en del avindoktrinering eller vad det kan heta. Unlearning på engelska. Mycket i historieundervisningen är statlig programmering. Men det tar vi en annan gång.

Don't touch!
Du får aldrig beröra en ansiktsmask med händerna.
Capice!

Kan tänka mig att det funkar för kirurger, ni vet, dom där som vrider på vattenkranen med armbågarna, klär sig i grönt och skär upp människor med skalpell . Alltså, ett kommando eller budord som du aldrig kommer att kunna lyda. Du bist immer schuldig! Du är alltid skyldig. Maskerna har blivit den nya symbolen för arvssynden. Alltså, den gamla beteckningen har vi lämnat bakom oss. Men innebörden har fått ett nytt skal för näsa och mun. Du ska andas in dina avgaser.

Vadå, maskerna räddar liv! OK, om du på allvar tror att det är så, är det nog inget jag kan göra, annat än att föreslå en fact check. Allvarligt!

3D-teknik
Taxichauffören till Arlanda hade sin första körning på länge och hade ingen koll på priset. Han pluggade CAD och 3D-teknik.

— Tänk ett avslitet pekfinger. Ta några celler och läs av hur man tillverkar pekfingrar. Vips har vi ett nytt finger att sätta dit där det gamla satt.
Det berättade chauffören.

Jag frågade om han visste hur långt man kommit med att skapa proteser för knä och höft i 3d-printrarna. Ett personligt intresse kan man säga. Han sa att han kände till ett göteborgsföretag som antagligen kommit rätt långt. Sverige rankas bland de bästa 10 i 3D-ligan i världen. Låter betryggande. Tar tag i det om jag kommer hem igen...

—I hate it!
Utropar Barbara bredvid mig. Det hon avskyr är ansiktsmask. Tänk på det alla corona-stridisar som tycker Sverige gör fel. "Stridis" är ett uttryck för en menig soldat som okritiskt jublar över allt som befälet gör och beordrar. Ni vet inte vad ni ber om. Själv gillar jag inte masken, men det är som i lumpen, militärtjänsten, för er civilister och ungdomar som inte varit med. Där fick vi lära oss att gilla läget utan att gnälla. Innebar inte att man var okritisk. Kom ihåg att 1:a världskriget slutade därför att tyska soldater vägrade gå ut i strid. Det var först då generalerna gav upp. Tror jag. Ni får googla eller duckduckoa. Har ingen uppkoppling över alperna.

Utrop av flygvärdinnan
— Alla som har hosta, ont i halsen eller känner sig risiga ska omedelbart rapportera till cabin crew. Skriftlig rapport ska lämnas på anvisad blankett vid ankomst till flygplatsen i Malta.

Det svenska paret kom aldrig med i planet.

Absurditeten växer som ett monster i en Disneyfilm. Det är den känslan jag får. Samtidigt med obehaget kan jag tycka det är intressant. Det är så galenskap ser ut när den manifesteras på full volym.

Krav på test för insläpp
Ankomsthallen på Malta. Flera blåklädda med skyddshandskar. Nu är det fullt larmpåslag i mig. Märker att förutom det formulär vi fyllt ska det krävas ett papper till. Vi lämnar vårt ifyllda formulär först och går vidare några meter. Möts av en mur av blåklädda. Verkar vara nåt slags sjukvårdspersonal. Hör om det jag varit orolig för. Att det ska krävas test eller att jag ska testas. Karantänspöket.

Jag ber Barbara att inte ställa några frågor. Ur muren av blåklädda är det en jag står framför. På otydlig engelska hör jag något om negativt test som krävs. Då går jag in i survival mode. Svarar att vi redan lämnat till en personal.
— To whom? frågar hon.
— Back there.
— There is nobody there, svarar hon
— We left it there.
Det blev en paus och jag sa ingenting men såg in i hennes ögon.
— OK, you can go.

Nån timme senare sitter vi i den ljumma kvällen på balkongen med utsikt över viken mellan Sliema och Valetta.
Får höra att i dag trädde en ny bestämmelse i kraft som krävde negativt testresultat från inresande från Schweitz. Därav förvirringen i ankomsthallen. Vi kom från Zürich. Att vi var transitresenärer från Sverige fick vi aldrig tillfälle att visa. Risken stor att de skulle anse att vi var tvungna att testas oavsett. De var nervösa, de blåklädda, för alla i från planet undrade vad det var fråga om.
Snacka om tur!